I den äldre försörjningen på mindre gårdar och torp ingick en självförsörjning med livsmedel. Före konstgödseln var den försörjningen grundad på en djurhållning som kunde förse gården med gödsel till odlingarna. Då fick djuren i huvudsak gå skogen och beta medan inägorna användes för att samla vinterfoder på slåtterängar och odling på mindre åkerlyckor så långt den samlade gödseln räckte. På höstkanten fick djuren gå på efterbete på slåttermarkerna.
Djurhållningen på Dammsjöås skiljer sig därför från den tidigare. Vi har bara inlånade djur under sommarsässongen och de går och betar på alla hagar. Nästan. Vi har ett par slåtterängar med lång slåtterkontinuitet. Dessa ängar ingår i Alingsås lierade ängsgrupps skötselområden. På den ena av slåtterängarna går det numera kvigor och efterbetar efter slåttern.
Se en Youtubefilm om vård av slåtterängen
Tidigare var det bara får som betade på markerna men numera har de fått sällskap av kvigor. Fast de får ropa till varandra då de inte kan gå i en hage samtidigt för att de inte ska smitta varandra med parasiter. När kvigorna kom kunde vi utöka de betade ytorna. Det är de hagar som har bara elstängsel som tillkommit. Förutom efterbetet på slåtterängen är den en mindre hage och ett större område med skogsbete.